Silvret

Att leva i en föränderlig värld är en utmaning. Att skapa något som består är kanske därför en ganska självklar reaktion. I en värld där vår frihet på många sätt begränsas, en värld där de som avgör vad som är rätt och vad som är fel har blivit fler, i en sådan värld måste vi få skapa.
Skapa sådant som inte kan vara rätt och inte vara fel.
Sådant som blivit till, ett uttryck, en känsla, en lust. En ren och skär lust. Silvret är lust. Det är skönhet, tidlöshet, uttryck, styrka och fåfänga. Det är dit min blick vandrar, dit mina fötter går.

Jag har burit silver jämt, eller i alla fall känns det så. Men säkert i 15 år, minst. Ett par av mina ringar har suttit på mer eller mindre varje dag sedan dess. Jag har burit dem jämt. När jag gräver i jorden, åker skidor, duschar, sover, badar, målar, springer. Jämt. Jag vill inte samla vackra saker som blir liggandes i en låda, för att glömmas bort. För det vet jag, saker som ligger undangömda i lådor glöms bort.

När jag började göra egna ringar kändes det självklart att de skulle få namn efter en annan djup kärlek till mig, Rättviks byar. Alla har de olika karaktär, precis som ringarna. Alla kommer att få sin egna presentation och sina egna bilder. Det är en kärleksförklaring, på det allra starkaste vis.

Ringen Dådran. Foto: Julius Aspman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *