Browsed by
Kategori: Friluftsliv

Hon är inte min, jag är hennes.

Hon är inte min, jag är hennes.

När hundar har det riktigt jävla bra så ler dom. När Freja är lös i skogen eller på fjället så ler hon. När det dessutom är myggfritt eller det till och med har kommit snö så är hon komplett. När det är -25 svävar hon på moln. Hon är i sitt rätta element, det går det inte att ta miste på. Och när jag får ge henne det så känner jag innerlig lycka Det är en känsla som är svår att sätta ord på men jag antar att det jag skriver nu är något sorts försök.

Tro mig när jag säger att jag har tänkt och funderat kring det här med hundägarskap länge och väl. Tveklöst så länge jag kan minnas och antagligen så länge jag har funnits till. Mitt djurhjärta är antagligen den starkast arbetande organet i min kropp.

Jag har brottats med faktumet att jag rent juridiskt äger henne och att jag ibland måste ha henne i koppel. Att ha ett halsband runt hennes hals för att folk är rädda. Att det vilda ska tyglas och kopplas bland människor. Att hennes beteende ska styras av mig. Att när hon en dag inte orkar längre så måste jag ta beslutet om hon ska få leva eller om hon ska få springa vidare längs gröna ängar.

Hur är det ens möjligt att äga en annan levande varelse? Den tanken har jag brottats med i snart fem år. Men någonting hände, något gav mig svaret. Jag gör det inte. Jag äger inte henne. Helt plötsligt blev det lite lättare att andas.

Jag betalade för att få ge henne ett lyckligt och värdigt hundliv, inte för att få äga henne. Man kan inte äga en annan varelse. Det är min skyldighet att se till att hon mår bra, alltid. Thats it. Det är min uppgift. Jag köpte skyldigheten att alltid ta hand om henne. Det är ett fritt val. Och ett privilegium. 

Jag betalade för att få hon ska få sova i min soffa, bita på mina skor som valp, driva mig till vansinne, göra mig tillfreds. För att hon ska få köra slut på sig i skogen och för att hon ska få lata sig på altanen när det regnar. För att jag ska få se henne njuta av den första snön. För att det är mig hon ska ty sig till, som ska vara hennes trygghet.

Och tillbaka får jag gränslös och sanslös jävla kärlek.

 

 

Den sanna lyckan är att över vita vidder skida.

Den sanna lyckan är att över vita vidder skida.

Jag har alltid älskat myrar, speciellt på vintern. Mest för att jag hatar knott. De flesta av min barndoms skollov tillbringade jag i skogarna runt Malung i västra Dalarna. Min farmors hembygd. Det är ett annat Dalarna, ett lite vildare och inte lika tillsnofsat Dalarna. Men inte mindre vackert för det, jag gillar ju det vilda. De skogarna är djupa och trolska och då och då går skogen över i myrmark eller djupa källor. När jag var liten brukade vi gå från vårt hus längs en stig in i den djupaste skogen för att dricka ur en naturlig källa. Källan var så djup och alldeles kolsvart, som ett korpöga. Men vattnet så fullkomligt rent och klart. Vi gick säkert inte längre än ett par kilometer in i skogen, men som liten är det en lång sträcka. Vetskapen om att det finns både varg och björn i de skogarna gjorde det bara ännu mer spännande.

Det är ingen slump att både myrmark och naturliga skogskällor ofta förekommer i mytiska berättelser och sagor. För de är magiska. De bär på en historia och genom att vistas på såna platser får vi både uppleva historien men också bli en del av den. Magin kommer att överföras på kommande generationer. Jag tror att berättandet av de här historierna genom århundraden har utgjort en viktig och betydande del av mystiken kring de här platserna. Men den allra största delen står platsen själv för, helt på egen hand.

Den här myren ligger bara ett par mil från vårt hus. Jag har skidat över den i den blå timmen några gånger nu. Dygnets kanske mest magiska timme, enligt mig. På vintern är myrar så fullkomligt inbjudande. Så tysta, stillsamma och trygga. Det är flacka och kravlösa. Det enda som hörs är ditt eget flås och ljudet av den oönskade friktionen under dina skidor. Den här dagen hördes även det dova mullret av skotermotorer över skogen. Jag blir lycklig av det ljudet, lika lycklig som jag blir av doften av en sprakande eld.

På sommaren däremot surrar det av knott, mygg och andra flygfän och det är ofta du hittar betydligt mer björnbajs än de där gyllene och löjligt goda hjortronen. Du vill inte ha shorts på grund av myggen men det är på tok för varmt för långbyxor. Det finns vatten men det går inte att bada. Nej, på sommaren föredrar jag hav och öppna ängar. Men på vintern, då är en myrmark något alldeles alldeles särskilt.

 

Njut dagen!

A never ending love story.

A never ending love story.

Foto: Adam Johansson (AdaMediaMedMera)

När ett nytt år börjar är det oundvikligt att inte blicka tillbaka. Det senaste åren har bjudit på så satans många härliga och mindre härliga turer. Till fots, på skidor eller på hästryggen. Så många fjäll, skogar och iskalla bad. Så många äventyr, stora som små. Blod, svett och ibland tårar. Men framför allt en rejäl jävla dos lycka och adrenalin. Men jag ska inte ljuga, det är så oattraktivt. Vissa turer är mest skavsår, en blodsockernivå i höjd med Trelleborg, bortsprungen hund som kommer tillbaka med människobajs i mungipan, för mycket kläder eller för lite kläder. Vissa turer innebär att man kör fast med bilen eller att man gått hela vägen med kartan upp och ner. Vissa turer dör mobilen JUST NÄR MAN KOMMIT UPP TILL TOPPEN OCH SKA INSTAGRAMMA.

Vissa turer tror man att man drömmer. Vissa turer är man odödlig och ett med universum. Kroppen är stark, solen värmer, regnet svalkar, du har inte glömt tandkräm och hunden äter mest ren och fräsch älgskit. Vissa turer behöver du inget fäste och inget myggmedel. Vissa turer har du ingen tid att passa och du är med dina bästa vänner.

Men nu till det fina. Oavsett så är det alltid värt det. Så länge ingen förutom mobilen har dött så är det värt det.

En härlig aspekt med att vara ute själv är att det inte finns någon som ber en att tagga ner. Annars gör ju samhället det rätt ofta.  Du får utlopp för så mycket känslor. Det gör inget om du kör fast med bilen själv, du kan ju svära jättefult och gapa så det ekar mellan granarna. Det håller dessutom björnen borta. Förr eller senare kommer du upp. Särskilt om du har Telia.

Vissa turer förändrar en till och med.

 

Det här året har jag inte tänkt ska bli något undantag.

Njut dagen!