Silvret

Att leva i en föränderlig värld är en utmaning. Att skapa något som består är kanske därför en ganska självklar reaktion. I en värld där vår frihet på många sätt begränsas, en värld där de som avgör vad som är rätt och vad som är fel har blivit fler, i en sådan värld måste vi få skapa.
Skapa sådant som inte kan vara rätt och inte vara fel.
Sådant som blivit till, ett uttryck, en känsla, en lust. En ren och skär lust. Silvret är lust. Det är skönhet, tidlöshet, uttryck, styrka och fåfänga. Det är dit min blick vandrar, dit mina fötter går.

Jag har burit silver jämt, eller i alla fall känns det så. Men säkert i 15 år, minst. Ett par av mina ringar har suttit på mer eller mindre varje dag sedan dess. Jag har burit dem jämt. När jag gräver i jorden, åker skidor, duschar, sover, badar, målar, springer. Jämt. Jag vill inte samla vackra saker som blir liggandes i en låda, för att glömmas bort. För det vet jag, saker som ligger undangömda i lådor glöms bort.

När jag började göra egna ringar kändes det självklart att de skulle få namn efter en annan djup kärlek till mig, Rättviks byar. Alla har de olika karaktär, precis som ringarna. Alla kommer att få sin egna presentation och sina egna bilder. Det är en kärleksförklaring, på det allra starkaste vis.

Ringen Dådran. Foto: Julius Aspman

Min plats står fri

Min plats är inte här.
Min plats står fri,
lutar sig,
men kan släppa kanten när som helst.
Min plats står fri.

Min plats är med orden,
människorna och bilderna.
Min plats är i berättandet,
bland liv som skildras.
Min plats är bland tonerna,
det klara ljuset.
I självbestämmandet och i dansen,
i svordomarna och försyntheten.

Min plats är i flykten,
i närvaron.
Min plats är där ord får liv,
där jag får sparka bakut,
bryta regler och bana väg.
Bana väg för andra som inte förmår som jag.
Det är min skyldighet
mot mig och mot världen.

Min plats är inte här.
Att nötas ner i kanterna,
det är min största rädsla.

I en värld där allt är möjligt.

I en värld där allt är möjligt
där vi kan lära oss allt
Få allt
Där vi kan få en alldeles egen personlig tränare
Där vi har tid att gräva ner oss i vår egen persona
Vår egen individuella utveckling
Vårt eget ego
Där vi har mer tid än någonsin att blicka inåt, gå i terapi, självrannsaka oss
Gräva djupt
Det är ensamt och kallt där nere
Där vi har tid att segla jorden runt, fånga norrskenets ljus
Där vi inte behöver välja
Inte offra något
I en värld där allt är möjligt döms du ändå
I en värld där allt är möjligt har allt ett pris
Det kanske aldrig har varit svårare att leva än nu
Hur ska vi veta
I en värld där allt är möjligt vill människor krympa
vill människor dö
i en annan människas varma famn

Hur

Hur ska du veta om du aldrig provar
Om det aldrig gör ont
Om det aldrig griper tag i dig och frågar vad fan är det som händer
Om marken aldrig skakar
Om du behåller det torra plåstret på inte läker du för det

Hur ska du veta
om du aldrig går
Om du aldrig vet vad du lämnar
och alltid vet vad du kan få
Om du alltid tänker
Om jag bara står ut ett litet tag till
En månad
Ett år
Ett liv

Hur ska du leva
om du aldrig dör
Om du aldrig badar kallt
och aldrig säger ja
Hur ska du veta vad du vill
om du aldrig har valt

Hur ska du veta
hur solen känns mot din kind
om du levt under en sten
Vad du skulle kunna vara
i det liv som är ditt
Ditt allena
Hur ska du veta hur takt känns
när du aldrig hållit i pinnen

Hur ska du veta när liv blir till